I Irak sker begravningar inom ett dygn och släkt och vänner samlas för att sörja.

Alaa's närmsta vänner här i kring, kom med familjer hem till oss för gemensam middag och umgänge på eftermiddag och till sena kvällen.

Vanligtvis är det stoj och stim när så många kommer med barn och allt men redan när de öppnade dörren för att kliva in var det påtagligt lugnt och stillsamt. Konstigt att det kan bli så påtagligt även fast de minsta barnen var med. Det blev en oerhört varm och omfamnande middag och kväll.

Och att Alaa klarade att köpa svarta sorgekläder, få till inbjudan, ordna med mat och arrangera bild, ljus och blommor på ett så fint sätt samtidigt som han knappt orkade ta sig fram i chocken av sin fars abrupta bortgång.