Min lilla hobby ☺️ hydroponisk odling (bara vatten och näring, ingen jord)😁👨🏻‍🌾
Salladen växer så det knakar och ännu inga bladlöss! Och det skulle jag förmodligen inte ens tänk för i morrn sitter det väl ett hundratal på någon jäkla planta.

Far min, som jobbar på mitt kontor, frågade när han skulle hem, vem som sitter i min bil? Tja, ingen hoppades jag. Jo för lysena lös och enligt grannen hade de tydligen gjort det länge.

Så istället för att komma iväg på kvällens träning så fick jag o Alaa vänta på bärgare som kunde få igång eländet. Samtidigt meddelade bärgaren att närmare en timmes bilkörning borde vi göra nu för att ladda batteriet i min hybridbil, som tydligen har något mindre "normalt" batteri än vanliga bensindrivna bilar.

Att åka 3 km till gymmet och parkera var inte att tänka på.

Så i stället för träning blev det ca 50 min planlöst bilåkande och ett köp av en varsin "äppelpaj/glas"-shake på Max. Eftersom jag körde så fick jag försöka suga i mig äppelpaj/glass-shaken genom det bifogade sugröret! Det gick ungefär lika bra som att suga i sig en vanlig äppelpaj genom ett sugrör. 

Träning bytt mot sockerstinn äppelpaj med glass.

Och stillasittande. Och inte tordes jag chansa på att parkera utanför ett gym sent på kvällen med risk att få ringa jourhavande bärgare på nytt. Han hade ju avslutat arbetet laddningen med att säga att det inte var läge att åka direkt till något gym iallafall.

I Irak sker begravningar inom ett dygn och släkt och vänner samlas för att sörja.

Alaa's närmsta vänner här i kring, kom med familjer hem till oss för gemensam middag och umgänge på eftermiddag och till sena kvällen.

Vanligtvis är det stoj och stim när så många kommer med barn och allt men redan när de öppnade dörren för att kliva in var det påtagligt lugnt och stillsamt. Konstigt att det kan bli så påtagligt även fast de minsta barnen var med. Det blev en oerhört varm och omfamnande middag och kväll.

Och att Alaa klarade att köpa svarta sorgekläder, få till inbjudan, ordna med mat och arrangera bild, ljus och blommor på ett så fint sätt samtidigt som han knappt orkade ta sig fram i chocken av sin fars abrupta bortgång. 

        

Som en liten händelsedagbok eftersom det händer saker hela tiden medan livet rullar på...

Denna dag dog Alaa's pappa. En hemskt första inlägg och livet ställs på enda.

Det hade börjat med sår på en tå för en tid sedan och med en diabetes som inte togs på allvar så fick han kallbrand 

och ena benet amputerades under höften i går. Nästa benen skulle bedömas om det skulle tas bort idag men de han inte.

För Alaa blev det, ovanpå chocken och sorgen, även så påtagligt att han är den enda i släkten som inte är i Irak och att han heller inte kan åka dit eftersom han flytt därifrån och då även har reseförbud dit inskrivet i sitt pass. Hemsk att se honom ta sig igenom det hemska endast med FaceTime som kommunikation med familjen.

Det är nu sju år sedan han träffade sin far, mor och all släkt och tills nu har en syster och idag hans far, gått bort utan att han kunnat närvara.