Senaste inläggen

Av evasresa - 5 juli 2018 22:46

I tisdags bar det av på nytt till SriLanka för en ny omgång intensivt arbete vilket denna gång blir i tre veckor.


Resan innebar denna gång att mellanlanda i Dubai (förra resan var direktflyg). Flygbolaget blev Emirates vilket jag inte åkt med tidigare. Vilket imponerande flygplan och besättning! Så tjusigt! Jag hamnande i mitten av tre platser och hade en tjej (jaja, "kvinna då" i min ålder typ) som hade kommit till Sverige frin Eritrea för 6 år sedan och nu bodde i Kungsör, på ena sidan och på den andra en kille med ursprung någonstans från länderna kring Förenade Arabemiraten men pluggade(?) i Malmö. Hon pratade urbra Svenska och han endast Engelska.

 

Det är ju några timmars flygning så jag slocknade efter ett tag och väcks brutalt av att killen brevid och några snett framför, skriker till och viftar o far! Flygbolaget sände fotbollsmatchen mellan Sverige och Swheiz. Borde vara förbjudet bland folk som försöker sova på ett plan. Tappade planet en vinge, störtar vi nu, vad händer?

 

Inför resan har jag engagerat ungefär alla i min omgivning med vad man kan ta med sig till killarna (mina killar, allihop  ) på kontoret. Dalahäst är ju ingen ide att släpa ner, det gör ju ingen glad. Godis förstod jag att man skulle ta med. Och enligt googling och vänner var godispåsar med bilar ett säkert kort. Likaså Marabouchoklad. Vid inhandlingen blev det lite rörigt så jag köpte lite mer än antalet personer på kontoret men tänkte att det var bättre att än att det blev för lite. 18 påsar blev det faktiskt, inte så farligt för mycket ialla fall. Tänkte jag.

 

Och sedan ett annat dilemma som då dök upp. Är det möjligt att få fram chokladen hela vägen till kontoret utan att den skulle börja smälta? Detta ansåg jag vara ett mycket stort bekymmer men med lite smart packande så alla låg plant i väskan och inpackat i mitten så fick det visa sig hur det skulle gå.

Detta bekymmer berättade jag för den killen som satt brevid mig poch då sa han att jag hade lite tur eftersom vi skulle landa i Dubai sent på kvällen och jag sedan skulle på nästa plan vid 2 på natten och anda typ 8-9 på morgonen. Det lät otroligt bra, jösses vilket flyt jag hade!

 

Så gick planet ned för landning, vår svenska kapten önskade oss trevlig fortsättning och berättade att det var "underbara" 36 grader i Dubai nu när vi skulle landa. 36 grader klockan 23.00 Jaha, min choklad...

 

Lite kul tyckte jag det var när vi hade landat och gick av planet för jag hade ju pratat med både honom och henne och haft hur trevligt som helst. Han lärde mig allt möjligt om fotboll, vilka spelarna var, vad som var att vänta av kommande matcher, etc, etc (det kom automatiskt utan att jag frågade något) och tjejen på andra sidan, vi pratade om ditten och datten mellan himmel och gjord. De två pratade dock inte något alls med varandra eftersom jag satt ju i mitten som en barriär.

Det lite roliga var då när vi klev av för ni gick på rad ut från planet och jag pratade med henne under tiden. Precis vid utgången såg jag att jag som skulle vidare skulle gå till höger och de andra till vänster så då sa hon o jag hej då till varandra med en vänskaplig kram. Precis bakom stod killen så jag sa naturligtvis hej då till honom också på samma vis. Sedan gick jag  Kvar stod endast två ensamma och helt främmande personer för varandra och reflexmässigt såg jag att de höll på att säga hej då på samma vis till varandra men hejdade sig! 

 

Väl på kontoret fick jag träffa "mina" killar igen. Och jag packade upp chokladkakorna som jag Sofia (min dotter) hade gjort massor av paket av kombinerat med en kexchoklad och en påse bilar! För de som hade barn, familj eller släkt hemma så fick de gärna ta fler påsar bilar med sig hem.

Nu äter inte Muslimer Ahlgrens bilar. Det innehåller gelatin.

 

Tur i alla fall att inte alla på kontoret var muslimer. Och tur att jag hade med några enstaka påsar djungelvrål för de innehöll inte gelatin. Nu förstod de dock inte riktigt att djungelvrål är gott även fast jag talade om det under tiden de smakade.

 

Nu är det flera timmer efter sovdags så för att kortfattat sammanfatta resterande fram till nu så har det gått lika bra som det alltid gör när jag reser. Jag bokade boende genom Airbrb (men hyr av privatpersoner). Bokade de tre första nätterna hos en person, betalade, fick välkomstinfo, mm. På bilresan upp till Arlanda fick jag meddelande om att det "tuvärr inte" gick att få bo där så värden lämnade återbud. Bokade och betalade på nytt ställe innan jag gick in på planet. Efter ankomst till SriLanka blev det taxi till Colombo och under resan fick meddelande om att det "tyvärr inte" gick att bo där för det var dubbelbokat. Bokade ett tredje ställe och dit går det inte att hitta!! Eller jo, jag är ju där nu för andra natten men det har varit mycket åkande fram och tillbaka på vägarna i området innan man hittar stället. Varje gång alltså.

 

Go natt!

 

 

 

 

ANNONS
Av evasresa - 13 februari 2018 04:03

Det har inte funnits tid att uppdatera denna lilla sida, dagarna har rullat på i ett jämnt och stadigt tempo.

Sent i säng och upp till sol, värme och ljuv tillvaro varje morgon.

Det är en liten promenad  varje morgon på 10 minuter bort till Eriks och hans anställda och den inleds på lika vis varje dag. Lämnar rummet/lägenheten på sjunde vångingen med ljuvlig terass, utsikt och svalkande vind (Airbrbr). Det är inga myggor heller på den höjden så det är ett tips för den som ska ut och resa. Har då hunnit duscha, leta fram dagens outfit vilket består av någon somring och sval blus och korta byxor (ej "kort" utan "korta"). Ner med hissen, litet "godmorgon" till vakten vid garaget och ut i den svalkande och småfläktande vinden på gatan. Efter 10 minuter är jag framme, ser ingenting, sjöblöt, svider i ögonen av den svett i ögonen, pappertussar utsmetade över hela hals, panna och nacke (går inte att dutta med papper för att hålla det värsta borta), kläderna fastsmetade på kroppen och försöker sedan att göra en graciös entré hos Erik och hans anställda grabbar. Skojar inte ens, exakt så. En enda dag var det lite svalare i och med att det hade åskat och regnat under kvällen och natten. Den dan gick jag ju förstås fel så det blev tre  gånger längre innan jag var framme och tills dess hade jag hunnit uppnå samma status igen som tidigare dagar när jag väl var framme så det blev ingen "frisk fläkt och ljuvlig figur" som kliv in den dagen heller...


Ojojoj, nu är det upp och i väg igen. Ska försöka skriva mer innan flyget lyfter hem i morgon förmiddag. Ikväll ska alla på Eriks kontor, gå ut och äta. Erik framläggande till killarna var "imorgon ska vi fira att Eva åker hem".

Jag stod typ bakom honom så det var sagt med flit... ;-)

Jag försökte vara lite skojsam och tyckte vi kunde gå någonstans där det var karaoke så kunde de få sjunga för mig. Själv sjunger jag aldrig någonsin men de kunde få underhålla mig... Det var ju himla roligt sagt eftersom jag då fick info av sällskapet att det tydligen bara finns karaoke på strippklubbar.


Näe, måste gå!! Iväg och ut på morgonpromenaden och upprepa varje morgons procedur!


Jajust ja, "Varenda minut".... och jag menar verkligen det, har varit helt fantastisk från ankomst till nu.


ANNONS
Av evasresa - 3 februari 2018 19:45

Idag var det lördag och dagen bjöd på en helrekond för kropp och själ! Det inleddes med ett besök på Eriks favorit frisering där han var bekant med alla.

Under tiden jag blev klippt såg jag att tjejerna på salongen fixade ögonbryn och ansikten på folk genom "trådning". Det har jag aldrig testat så det slog jag också till på. De "trådade" hela ansiktet. Det behöver jag inte testa fler gånger. Om man har någon i sin omgivning som man har ett ont öga till så kan man ju bjuda denne på en "trådning".


Sedan blev det fotvård och efter det massage. Underbart, vad härligt med massage!

Efteråt berättade Erik att det kallades "triggermassage". Om du blev den som blev bjuden på trådning så kan du ju bjuda tillbaka med 1 timmes triggermassage. Samtliga massörer  var blinda.


Naturligtvis har vi ätit gott hela dagen. Vid kvällens måltid blev en vegetarisk ravioli fylld bland annat med oliver. Galet gott. Och efter det avslutades dagen med en mosquito högt uppe på en Sky Bar.

     

Av evasresa - 2 februari 2018 19:09

Idag på morgonen tog jag mig från där jag bor bort till Eriks kontor på egen hand. Hittills har jag blivit hämtad och lämnat utan att ha en aning om vart vi varit när de kört kors och tvär och runt och ännu mer runt och det har dessutom vart kolmörkt ute, så jag kände det lite väl hurtigt när jag hörde mig själv säga i telefon till Erik att ”Nämen jag går bort till dig! Hur ska jag gå?”.


 

På kontoret beklagade jag mig lite senare för en av grabbarna som jag mötte i köket, och pekade på min fot vilket nu har betydligt mer än ett myggbett. Nu kommer jag få gulafebern, sa jag. Näe sa han och så skrattade vi lite.


Denguefeber – sa han och gick tillbaks till sin dator.


På kvällen käkade vi på en litet ställe där de endast hade vegomat. Jättelitet ställe alltså, likande som en liten pizzeria som mest har för avhämtning. Det fanns tre-fyra små bord. Och mygg. De hade som motto att man dödar inte något så jag fick berättat att de hade någon form av liten myggfångare som humant lurade in myggorna i en liten behållare och sedan släpptes de ut utomhus i det fria.

Kanske kan kolla om jag kan köpa med mig några sådana hem och dela ut till vänner och bekanta inför midsommarfirande och mysiga sensommarkvällar.

Av evasresa - 1 februari 2018 18:59

Idag fick jag träffa killarna på kontoret. Det är totalt omöjligt att återge vad de heter. Jag försökte härma det de sa när vi hälsade men lät typ "hremfln" och "shrnla" för allihop. Utom en som hette Stefan (Stephan) och därav blev han självvald som den jag kommer att prata med.


Vid lunchen var vi samlade allihop och vi var ca 10 stycken, inkl Erik, och två av oss åt med gaffel. Erik och jag.

Eftersom jag är lite "gäst" och svensk så såg jag till att fixa kaffe till oss som ville ha. Svensk kaffe förstås, vilket redan fanns på plats i köket men av någon anledning tyckte de andra att mitt kaffe var starkt ;-) Förstår inte vad de menade med det. Och det är nog bäst att se till att vara den som drar igång bryggaren framöver om jag själv vill ha en kopp så inte någon annan hinner före.


Det är tydligen på gång att firas Independence Day vilket är nu den 4 februari. Jag och några andra satte oss och skulle försöka diskuttera olika saker på engelska varav en var infödd Sri Lankabo, en från annat land i Asien (minns ej vart) och jag med fantastiska engelska kunskaper och ännu bättre på uttal av dessa. Undertiden hade militären flyguppvisningar utanför fönstret! Det gjorde ju samtalet och förståelsen av vad de andra försökte säga ännu bättre.


Kvällen avslutades med att äta på en kinesisk restaurang. Vilket ställe!! Jag kan garantera att det finns inte något ställe i Sverige som ens är nära av att vara så pampigt och tjusigt som där vi hamnade.

Jag brukar inte fota när jag är någonstans men nu blev det rena papparazzin när vi gick genom hotellbyggnaden till restaurangen. I restaurangen har servicepersonalen olika uppgifter. (I går var det en vars arbetsredskap var en slangbella och han skulle hålla kråkorna på avstånd från matgästerna). En av tjejerna på restaurangen hade som enda uppgift att gå runt och fylla på te vid allas bord. Jag tittade på henne, och inte vad hon bar på, när hon kom fram och frågade om jag ville ha lite att dricka. Jag tackade för frågan och beställde glatt ett glas vitt vin. Hon blev lite förvirrad av min önskan men sedan förstod jag att hon serverade teeeee!

         



 

Av evasresa - 31 januari 2018 18:59

Nu var det dags för en ny långväga resa!

Ungefär lika läskigt som förra gången då jag skulle förflytta mig till andra sidan jordklotet och mötas upp av Gladys i Peru.

Nu blev det att flyga till Sri Lanka och väl framme, mötas upp av Erik.

Med "på marginalen" lyckades jag få den andra av de två vaccinsprutorna som man tydligen behöver ta. Däremot blev det lite missförstånd med vaccinet mot kolera så där blev det inte helt opitmalt. På en informationssida om vaccinationer stod det dessutom, gällande kolera, att "Om man överlever Kolera..." Vadå OM?!

Sedan skulle man akta sig för myggbett och ha myggnät på nätterna och myggsprej förmodligen dygnet runt. Nu hade jag ingetdera med mig och innan jag ens kommit in till mitt hyrda rum så hade jag fått ett myggbett på foten. Har inte sett några myggor men någon hade i alla fall sett mig.

Resan hit gick bra. Lyckades med att flyga med direktflyg vilket inte verkar vara så vanligt i utbudet. Nio timmar. Jag tvärsomnade innan vi ens lyft och sov som en stock. När jag väl vaknade hade alla andra redan införskattat drycker inför den förväntade måltiden. Under färden slumrade jag till igen (djupt) och då var det dags för nästa dryckesförsäljning.  Vid landningen, 9 timmar senare, frågade jag flygvärdinnan om det inte var någon lapp som man skulle fylla i innan man kom in i landet och det var det ju då förstås. Dessa hade delats ut till "alla" redan vid starten och det fanns inte en endaste kvar. Det skulle finnas fler i ankomsthallen så det var inte helt kört. Jag var ganska bekant med flygvärdinnan när vi väl var framme.


En lite äldre kvinna som satt brevid mig vid mittgången och hade sin karl i sätet bakom mig, hördes plötsligt "jag mår illa" ca tre gånger. Sedan vände hon ut och in på ögonen och tuppade av. Någon minut senare kom en doft av kräk vilket var underligt för hon hade inte kräkts, det visste jag ju eftersom jag försökte få hjälp till henne (hos samma flygvärdinna då förstås) men  då var det inte hon utan en lite kille i sätet framför henne som kräktes ner sig, säte, filtar och föräldrar.

Men annars var det lung och fridfull resa.


Väl framme måste man visa det visum man sökt och fått beviljat för att komma in i landet.

Alla stod på rad och alla höll i sina pass... och utskrivna visum. I bland kan det vara bra att skriva ut vissa handlingar på papper. Det gick liksom upp det för mig när jag såg att alla de andra hade just detta gemensamt med varandra.

Nu hade jag förstås fått visumet via mejl och därmed i mobilen. I Sri Lanka behövs det adapter till elkontakterna för att kunna t ex ladda en mobil.

Eller så kan man försöka komma ihåg att ta med sig den powerbank man äger när man ska vara på resande fot.

Lyckades ladda mobilen med hjälp av datorn och väl framme vid passkontrollen så funkade det med mejlet. Den Sri Lankska passkarlen tittat i mitt nyss anskaffade pass, tittade på mig och jag vet mycket väl hur det där fotot i passet ser ut. En kam hade nog vart på sin plats när jag tog den där bilden. Jag log allt vad jag orkade och tänkte att detta måste rädda mig. Sedan stämplade han, sorterade runt med mitt enda papper (det som jag fick tag i vid ankomsthallen), tog upp passet, tittade i passet igen och på mig. Jag log igen. HAN rörde inte en min på hela tiden. Utan en kommentar släppte han mig vidare.


Intressant försäljning i ankomsthallen faktiskt. Alkohol, lite diverse och tvättmaskiner och ännu mer tvättmaskiner!

Man kanske skulle passat på och köpt med sig en tvättmaskin.

Enligt Erik så är det tydligen så att det är en "skattefri zon" för anländande Sri Lanka-bor och det gäller bara dem. Jag skulle inte ha fått köpt någon maskin om jag hade försökt.

Inte alkohol heller. Eller, ja, det kan eventuellt vara så att det förbudet endast gäller kvinnliga Sri Lanka-bor. Kvinnliga turister får (nog) handla. Men inte idag förstås för det är fullmåne. Då får ingen handla, det är böter på det. På den restaurang vi hamnade på lite senare så drack alla gäster vatten till maten. Kontor och liknande var dessutom stänga i och med denna fullmåne.

Apropå eladapter så sa Erik att det funkade utan en sådan om man petade in en penna istället för det tredje stiftet i väggen. Man skulle undvika stålpennor eller de som kunde leda el. Tror faktiskt jag struntar i det alternativet utan satsar på att skaffa en adapter istället.

Sista projektet var att handla lite vatten och någon frukt. Jag undrar om jag såg roande ut, galen eller om det kan vara så att invånarna är väldigt trevliga. I den halvstora livsmedelsbutiken (det slumpade sig så att det bara var kvinnor i olika åldrar och en äldre manlig vakt i butiken) så LOG alla direkt mot mig. Alltså log med hela ansiktet och verkligen mot mig. Precis som när man träffar en gammal vän. Även vakten när jag gick ut.

En bra dag, myggbiten på foten, 30 grader, hög luftfuktighet.

Förresten, mitt när man satt och åt på en fin gammal restaurang och likaså när man satt uppe hos Erik på hans kontor så kom det ett tutande gammalt diesellok rakt igenom bebyggelsen. Lite oväntat, tyckte jag.  

Av evasresa - 5 februari 2014 14:48

Den här bloggsidan bad jag min dotter, sent på kvällen innan avfärd, fixa åt mig så den kunde användas som typ "Facebook" men utan att jag skulle behöva trakassera alla på min Facebook med mina hälsningar. Jag hade mest tänkt att mina döttrar, arbetskamrater, bror med familj och några vänner kanske skulle vilja höra hur det gick på resan. Därav ej lagt någon tid lagd på hur texterna blev utan de blev mest inkastade så fort tillfälle gavs. 

Om några fler har hittat hit och läst så är det bara kul ;-)


Första dagarna på resan i januari kommer inte fram riktigt på startsidan vid min bloggsida för resan, vet inte om det går att ändra någonstans men i lilla kalendern kan man klicka på datumen och den 19 januari finns första avresedagen upplagd!


/Eva

Av evasresa - 5 februari 2014 01:51

Dan efter började flygresan hemåt vilket flöt på ungefär lika fint och smidigt som alla andra tidigare turer.

Förts vid flyget från Lima så var det en anställd som gick runt och försökte få några att, mot ekonomisk kompensation, ta ett senare flyg. För vår del var det ju inte möjligt eftersom vi hade fler flyg att passa.

Naturligtvis insåg jag en stund senare att vi var bland de sista i kön för boardingkort och, gissa ;-) flyget var fullt.


Eftersom Gladys och jag stod där och såg helt obekymrade ut över detta så lyckades de tillslut hitta några som kunde stå över detta plan.


I Miami skulle Gladys och jag ha vår nästa omgång med boardingkort (Irina hade redan fått sin i Lima) och där blev lite stressigt. Men med en nu upparbetade resvana och profesionalism som vart med och testat ta mig f-n allt så tog jag kommandot och med Gladys i kölvattnet lyckades vi passera förbi hela incheckningskön och efter det även ta vip-passagen vid säkerhetskontrollen. Sedan var det dags att remma (springa) som vanligt för att hitta gaten. Vilket inte var helt tydligt vart den låg. Då, i Miami, när Gladys och jag springer med väskorna allt vad vi orkar, säger en två meter lång mycket mörk och ursnygg karl i uniform som vi möter "Hejsan! Hoppas semestern varit bra!" På klockren svenska??!


Jag tror att han egentligen inte fanns! Han var nedsänkt från himlen för att hjälpa oss att hitta rätt!

Han sa att han hade sett mitt svenska pass som jag hade i handen när jag sprang!? Ju mer jag tänker på det så är jag nu helt säker på att han inte kan ha funnits på riktigt. Han visade exakt vart vi skulle springa och sedan önskade han oss lycka till med resan "och log med ett vackert leende och försvann i ett dimmoln..." 

Tja, jag såg inte vart han tog vägen sedan men det måste ha vart något åt det hållet. 

(Undras om han var gift)! ;-)


Jaja, vi kom hem i allafall. När vi närmade oss Arlanda satt jag en bit från flygfönstret men tittade iallafall på de vita molnen i samma stund som landningshjulen tog mark. Det var tydligen inte moln :-/


Om jag skulle kunna tänka mig att åka till Peru igen?

Jag har ju bara sett en liten skymt av allt som finns att se i Peru! Och det har inte gått att få med allt som jag sett i den här "bloggen". Jag hoppas verkligen att jag kommer dit igen!


/Eva


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Evas resa med Blogkeen
Följ Evas resa med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se