(Lördag 25 jan).
Kom fram till Cusco i morse. Nu har vi avverkat totalt 31,5 timmar i buss fördelat på tre bussar. Det i kombination med en förflyttning upp till ca 3 400 meter över havet gör att vi går som tre säckar potatis! Deeet gååår saaakta...
Gladys fick andningssvårigheter ett tag på bussen, jag drog till med en riktigt rejäl huvudvärk och Irina ser ut som om hon har gått hit hela vägen från Cusco. Säger man tre ord på raken så är man helt andfådd. Inget annat val än att vila idag.
Det var tänkt att jag skulle få träffa Jesus också men han var upptagen och kunde inte komma. (Gladys vän heter Jesus och skulle bistå lite kring Couscosresan åt Gladys).
Vi for med rishögen till taxi till ett hostel som Gladys fått förslag om av Jesus. Nog för att tipset kom från Jesus men någon gräns kan man nog önska. Ett rum med 5 sängar och mycket tveksamma sängkläder. Det luktade väldigt illa i rummet och Gladys frågade vad som luktade. Värdinnan sa att det var ett pulver som var uthällt för att ta bort lukt! Mitt förslag är att sluta med pulvret.
   
I morgon blir det tåg till...
Tamtaratam!!! Machu Picchu! Det känns som att vinna högsta jackpot och ta hem största vinsten någonsin. Det är helt overkligt att jag av alla mänskor är här med min fantastiska vän Gladys och Irina och VI SKA TITTA PÅ MACHU PICCHU!!
Det här kommer jag nog aldrig att kunna förstå.

(Forts fredag 24 jan).
En "underbar" resa som visade sig ta 18 timmar. Vi hade platser på andra våningen så det gungade "fint" när chauffören med konstant fart tog sig förbi karavanerna av lastbilar. De åker oftast i karavan för överfallsrisken och därmed är det så gott som alltid minst två och oftast tre lastbilar som ska köras om i ett svep. Det finns inga avstånd mellan dem att tränga sig in i. Vid ett tillfälle mitt i natten tvärbromsade bussen och kastade sig in igen bakom lastbilen han just påbörjat en omkörning av och sekunden senare kom det ett stort bröl som for förbi på min sida. Det var mötet.
Det var då jag började fundera på om det skulle bli 98 små krucifix vid vägkanten om vi åkte av eller om det skulle bli en stor. Gladys trodde på en stor.
Inga stopp efter vägen förns vid 10-tiden dag två. Då stannade vi för ett snabbt måltidsuppehåll.

     (Tank er vad vackert det ar att sta och se den har vyn med alla dessa berg och oknar!)  
Efter tretton timmar med snitthastighet på ca 100 km/Tim var det fortfarande berg och öken på min vänstra sida och havet på den andra. Enorma och vackra berg och ökensand framför dem.

 
Det är fullt med små fyrkantiga "skjul" här och var. Nu kan man ju få för sig att folk bor där men så är det inte. De har mutat in sin mark där för att senare börja bygga. Om de inte gör det riskerar de att folk utan egen mark bygger och bosätter sig där.

Bostader efter vagarna:

     
Eftersom det var en trafikolycka tidigare kom vi försent till Lima för att åka med den buss som det var tänkt. Och till en början fanns endast en plats kvar i sista bussen för kvällen. Irina skulle ta den och jag och Gladys vänta till morgonen därpå. Sedan vet jag inte hur det gick till men plötsligt hittade Gladys en buss till som skulle gå lite senare och endast tre platser fanns kvar! Perfekt, Irina avbokade sin buss och vi åkte alla gemensamt.
Efter ungefär 12 timmars färd for vi förbi en buss som hade tryckt in hela övervåningen. Det var det bolag som Irina avbokat.

   (De haller pa och lastar ur vaskorna. Undras hur det gick med passagerarna. Det anvands ju inte heller nagra sakerhetsbalten :-(

Vid 15.00 var vi framme i Arequipa.
Och dessa kycklingar också!

   

Därifrån skulle vi ta tåg till Cusco med det gick tydligen inga, eller vad det nu var som felade.
Det bli ny nattbuss med avgång kl 22.00 Härligt! Börjar få snitts på bussåkandet. Kroppen är liksom ihopknölad efter att försökt sova på olika vis och nu blir det en till tur på 11,5 timmar.
I Arequipa ligger ett gammalt kloster och är som en egen stad i staden! 36 nunnor bor där idag. Efter att betalat entrén fanns guider som för 20 solos (ca 50 sek) visade runt. Gladys och Irina guidades på spanska och jag fick en egen guidning på engelska.
Förmögna familjer betalade ca 2 000 soles, som idag motsvara 150 000 USD för att placera sin dotter till klostret. Detta skedde ända fram till 1969, alltså tills helt nyligen. Föräldrarna garanterades genom detta en plats i himlen. De flickor som inte accepterade detta, förnedrade och skämde ut familjen och blev förskjutna. Då var de alltså 5-12 år, flickorna. Många flickor i klostret tog livet av sig, inte ens då kom de ut från klostret utan begravdes där.
Första flickan i familjen hade det stora privilegiumet att välja att i klostret utbildas till en god hustru och giftas bort med någon förmögen man i 40-årsåldern eller bli nunna. Den andra flickan tvingades till att bli nunna, och det var ju på livstid.(Om det var en pojke blev han ämnad för det militära). En eventuell tredje dotter fick vara hemma för att ta hand om sina föräldrar. Där var det inte tal om utbildning eller giftemål.

Den första väldigt vackra innegården vi kom in i hade, runt om, enkla rum med en säng och ett altare.

Där tillbringade de blivande nunnorna de första åren. Där fanns en sal med en gråtande Maria där de skulle tillbringa dagarna med att be och förtrycka alla sin känslor alternerat med att sitta i biktbåset och bikta sig när de tänkt på något annat än Jesus.

Efter 5-6 år fick de flytta till nästa gård och fick då ett rum till vilket var ett kök. 1-3 personer kunde det vara i varje bostad.

     (Hoppsan, bilden pa sniskan).

Det var nunnans familj som försörjde henne genom att lämna mat och nödvändigheter. Men familjerna fick inte komma in. Det fanns besöksrum med galler mellan besökaren och nunnan och en hylla de kunde snurra på för att lämna något.
De hade ett finurligt vattensystem och även för avloppsvattnet som leddes bort i kanaler. Bl.a hade de rinnande vatten vid tvätt av kläder. Det var ordnat så att vatten från bergen hela tiden rann i en liten fålla och i fållan fanns små rör som stack ut på sidorna. Genom att lägga en sten i fållan rann vattnet istället genom röret och ner i tvättkaret. När de var klara tog de bort stenen och drog de ur proppen ur karet och smutsiga vattnet rann bort via avloppssystemet. I en del tak fanns stora hål som släppte in ljus och de la ljusa skivor på borden under hålen som då reflekterade ljuset!
Batteriet i kameran la av vid halva visningen så då var det slutfotat.
Efter guidningen var vi utsvultna. Vi hittade Arequipas dyraste restaurang men den hade Wi-Fi och jag kunde ladda batteriet!
Sedan dags att ta sig till bussen till Cusco. Som inte alls gick 22.00 utan 19.30
De hade tydligen ropat i högtalarna efter oss. Jag hade velat hört när de ropade mitt namn! :-) Jag skulle lika gärna kunna haft hyroglyfer istället för namnet för det verkar vara helt obegripligt vart vi än kommer .
Bolaget som sålt biljetterna for runt till alla omkringliggande bussbolag och lyckades få med oss på en ny buss med ett annat bolag. Helt utan att ta extra betalt. Det hade de ju inte alls behövt om de inte velat. Här finns inget som är gratis. (Toapapper köps vid ingången till toan, 0,50 solo ca 1,25 sek). Då hade vi helt enkelt fått köpa nya biljetter, den tidigare bussen hade ju redan avgått.
Vid alla bussresor får man visa passet både vid köp av biljett och när man kliver på bussen. Den här gången fick vi lämna pekfingeravtryck på ett numrerat papper för den plats vi skulle sitta på. Har antagligen samma syfte som med förra bussens fotografering.

Det var på riktigt! Fotona som chauffören tog. Gladys berättade även att samtliga passagerarlistor kontrollerades minst två gånger av polisen för att se om det var några eftersökta personer med.

Vilken bussresa!

Mer kommer sen!!

Adios

/Eva

I dag lyckades vi vara hemma när soptanten för Gladys kvarter kom. Det måste vara ett stort kvarter?!

Nu vet jag vart Jimmy c/o måste ha fått idén för sopsorteringen från, soptanten delar ut nya påsar i olka färger. Svarta, röda och vita. Svarta för toaletten ;-) röda för sopor och vita för återvinning som plastflaskor, konserver etc. Eftersom Gladys håller på och bygger nytt så har hon sett till att avloppsystemet klarar toapapper så hon behöver inga svarta påsar. Som tur är. När jag frågade om soptanten och hur systemet funkar sa hon (Gladys) att "Det funkar inte"!! - Varför inte det? "Jag glömmer hela tiden att passa på soptanten och missar henne varje gång".

Mitt emot Gladys sitter den här vackra tanten varje dag.

Det är inte klokt vad mycket jag får vara med om och se som jag inte tror det flesta vanliga turister får se. I alla fall inte på samma vis som mig eftersom jag bor hemma hos Gladys och Irina och är med i deras vardag. Eller vardag, Gladys är ju här och har också semester.

Jag skulle te.x aldrig på egen hand ha uppfattat systemet colectivo, mer eller mindre risiga personbilar som åker mot centrum och i varje korsning stannar och tutar för att plocka upp folk. De stannar och tutar så länge det finns plats kvar. När vi åkte colectivo var det en äldra farbror, en ung mamma med son och Gladys och jag.

Gladys har en bit mark vid kusten där det har lite odlingar. Jag har inte varit dit men nu var tydligen vattnet slut i tanken hon har där och fyller man inte på den så spricker tanken av värmen. Här far Gladys iväg bakpå en motorcykel med en bekant för att ordna vattentransport.

Hon har tydligen lagt av sig lite sedan ungdomen för hon brände sig på avgassystemet.

I dag började vi resan mot Cusco! Först blir det buss två timmar till Lima och sedan annan buss 16 timmar till Arequipa. I morgon blir det tåg den sista biten till Cusco. På väg till Lima blev det totalstopp i trafiken. Långa rader av långtradare och bussar som inte kom fram.  

Utom bilar, mindre bussar och vår buss förstårs. Vi skumpade av vägen och körde genom sanddyner, parker etc och efter att genat och tagit med en del av ett hus, vars första våningsplan stack ut en bit, så det rasade in murputs och stenar i bakre delen av bussen så kom vi förbi trafikstoppet.  

Det var en tankbil som kraschat, tagit med sig en stolpe och sedan vält. Jag är INTE förvånad.

Jag tror Gladys inte har vart riktigt ärlig mot mig när det gäller bussresan till Lima. Jag satt på vänstra sidan i bussen och studerade de fantastiska sandväggarna på min sida av vägen. Så vackert, så högt och hur kommer det sig att sanden inte tar över vägarna? När jag fotade dessa fantastiska sandvyer fick jag med lite andra vyer också framför bussen.

  (Lider av lätt höjdskräck när det blir mer än en meter, typ...)

Nästa buss avgår kl.20.45 och kör hela natten. Då är det bäcksvart och jag misstänker att det är en j-a tur för mig. Busschauffören kom dock med en kamera och filmade alla som satt i bussen innan avfärd. För att veta vilka som var med om vi skulle omkomma sa Irina. Jag vet inte om hon skoja eller om det var på riktigt :-I

Det är knepigt att komma åt internet här så jag försöker peta ihop några rader på mobilen och ladda upp när tillfälle ges.

I går kväll hörde jag plötsligt något isande kvinnoskrik en bit bort på gatan! ÖVERFALL!!?? :-I

Näe.

Det var kvarterets nattvakts visselpipa! Jodå, från kvällen till morgonen så går det en person som kvarterets boende har anställt för att vakta under natten. Varje kvarter har en egen person och de "konverserar" med varandra ca var 3-4 minut med denna visselpipa. Hela natten. Jag ska införskaffa mig en påse ficklampor och föreslå att de överväger om de inte kan blinka till varandra istället! Då bör ju även oddsen öka för att smyga sig på och knipa någon bandit.

I dag var Gladys väninna Emperatriz med och vi åkte på en inspirerande och spännande guidad sightseeing.  

Men innan vi kom iväg satt vi inklämda i en liten minibuss och fick vänta hur länge som helst. Under tiden lyckades jag gräva fram säkerhetsbältet vilket jag har förstått inte är något som är tänkt att användas. När jag väl satt fast vart det plötsligt bråttom, vi skulle byta buss för alla fick inte plats! Irina kom sist ur bussen arg som ett bi eftersom jag satt före henne och jag hade ju klämt på min bilbälte ;-)

Jag förstår inte varför alla chaufförer absolut till varje pris bara måste köra om! Att det är möten hela tiden har ingen större inverkan utan det handlar mer om det finst minsta chans att hinna köra om. Bättre chansa än att missa en omkärning. Vid tre tillfällen var det faktiskt egentligen inte ens möjligt men vi överlevde. Kan ju nämna att jag hade gett upp bältesförsöket i den nya bussen.

Vi fick ta en liten annan väg och gå någon kilometer på slutet för det hade tydligen regnat i bergen vilket gjorde att den vanliga vägsnutten inte gick att köra.

Det visade sig vara en enorm utgrävning och som har konstaterats vara den näst äldsta idag hittade civilisationen i världen! 5 000 år före Kristus. 300 år tidigare än Egyptens tillkomst!!

1994 var det någon karl som hittade lämningarna och idag är det 100 personer som dagligen arbetar med att gräva fram ruinerna. 7 pyramidliknande palats. De har funnit att det fanns ett räknesystem och flera föremål som visade att de var "före sin tid". I anslutning till en av pyramiderna/palatsen fanns ett stort solur som låg rakt framför den stora trappen. De hade även hittat kvarlevor av två personer. Ett barn som troligen har dött naturligt och en man som inte hade en fullt lika naturlig död.  Honom hade de hittat under golvet i entrén till en av pyramiderna. Han hade fått fingrarna avhuggna, hade ett stort hål i skallen och var bunden.

På kvällen när vi kom hem till Gladys satt det två hantverkare på trottoaren utanför. De skulle montera balkonräcke till det rum där vi tillbringar mesta delen av hemmavaron. Eftersom hela huset håller på och byggs fortfarande så händer det saker hela tiden. De hade suttit där ett par timmar.

Peruaner verkar vara väldigt åldersfixerade?! Gladys sa att alla de som sprang runt och fixade i huset hade frågat hur gammal jag var! Eller så kanske det kommer hem några getter och lamor med flyget i stället för mig :-)

Och det tar en evig tid innan de blir klara, utom killarna som monterade fönstergallerna och balkongräckena. De jobbade snabbt och snyggt blev det. Däremot vattenkillen som ska få vattnet att fungera. Han kommer hit, kollar och ser att han behöver mäta någonstans. DÅ får han återkomma nästa dag och ta med något att mäta med.

Samma karl kopplade elen i trappen. Det fanns två lysknappar tillgängliga och tre lampor i taket. Då kopplade han på två lampor till en knapp och lyckades på något besynnerligt sätt få dem i otakt! Tryckte man på knappen släcktes den ena och tändes den andra och vice versa! Gladys fick skruva ur en av lamporna för att få släckt i hallen.

   och mygg. Inte for att jag har sett nagra men jag har tydliga bevis pa benen.

Sophanteringen ar lite annorlunda har. Varje dag kl 12 kommer soptanten for kvarteret med en sopkarra och ringer i sin klocka. Den som bor mitt emot far inte lagga in hennes vagn utan far vanta pa den tant som har hand om det kvarteret. Soppasarna stalls ut pa trottoaren och om inte hundarna hinner ga igenom dem fullstandigt sa tar soptanten hand om pasarna. Efter att jag plockat ihop en sadan pose foreslog jag till Gladys att hon skulle skaffa en tunna och lagga pasarna i sa kunde tanten ta dem ur den istallet. Tank att man ska behova komma nagon anda fran Sverige och losa sadana enkla problem for Peru. "Da blir tunnan stulen"! Enl Gladys rackte det med att man lamnade en skyffel pa gatan for att hamta en pase inne eller liknande sa var den skyffeln borta.

Har kommer en leverans av ... jag ser ju sa taskigt uppifran forsta vaningen sa jag fragade Gladys om det var ovanligt stora purjolokar? Det var majsstanger till marasvinen. 2,50 sek kostade den dar leveransen hon har i famnen.

Det krockades i korsningen utanfor Gladys hus. Det tog ett tag inna de for ivag for de var tvyngna att prata lite vader och vind forst. Eventuella skador kollades inte upp.

Hoppsan! Nu var surftiden slut och da finns inget "ska bara" ;-)

(Jag har filmat lite mototaxi-farder etc men de var for stora att ladda upp fran denna dator i allafall)

FRAMME!! Jösses vilken resa! Gladys mötte upp och direkt omringades hon av taxichaufförer och det bara haglade av taxibud. Men Gladys måste vart nästan tuffare än Emma! No, no, bl.a, bl.a, no, bl.a och auktionen var avklarad!
Vill man möta döden ska man åka taxi. Jag hade ett fungerande säkerhetsbälte men Gladys satt bredvid, utan fungerande bälte och lugn som en filbunke medans självmordskandidaten till chaufför i 180 försökte köra över varenda människa han såg!
Inom ca 3 sekunder hade han blivit av med körkortet i Sverige och antagligen inlåst minst 4-5 år.

Efter det buss och naturligtvis upp i serpentinvägar under två timmar. Senare hälften var det dimma så jag såg ingenting bredvid vägen, vilket nog var mycket bra. Fast en stund funderade jag faktiskt på om det kanske inte var dimma utan måln?!

Framme i Gladys hemstad Huacho, en hamnstad vid kusten av Stilla Havet. Där blev det mototaxi! Trehjulig vagn med någon form mopedmotor!

Gladys har ett fantastiskt eget hus som hon håller på och bygger och är till hälften färdigbyggt! Tre våningsplan varav alla rum färdigmurade med balkonger, mm. Ett våningsplan är nästintill klart med allrum, badrum och tre sovrum. Där ska till ett badrum med jacuzzi :-).
Uteplatsen på taket har förtillfället lånats av hennes syster för husering av delar av grovskafferiet. Så söta, så många och flera småttingar ;-)
 
Vi gick till en mycket liten närbutiken i samma hus för att köpa kyckling. Som tur var den inte levande men inte långt ifrån. En Livsmedelsindpektör skulle fått en infarkt! Kyckling?! Jaha sa tjejen, naken kyckling utan huvud upp på köpdisken, inget tvätta händer, inget underlag på bänken, inga handskar (hahaha), och en kniv i andra handen. Sedan ta betalt och lämna växel. Tvätta händer?! ;-)
 
Fantastiskt väder! Varm, mysigt, underbart!! :-)

Minnet i kameran var använt till annat skräp så jag kunde inte ta kort i Lima igår men det blir ju fler tillfällen.

I två dar ska jag "aklimatiseras" för att undvika höjdsjuka, sedan är det planerat för Cusco!

Ca 7 bilder, sedan fullt! Enligt Marja, det är hennes kamera, ska det få plats "massor" av bilder. Men jag tror jag har fått på ljud till mina. Hur får man bort ljudinställningen? Och hur får jag över bilderna till vad som helst, internet, dropbox, iPhone?