(Forts fredag 24 jan).
En "underbar" resa som visade sig ta 18 timmar. Vi hade platser på andra våningen så det gungade "fint" när chauffören med konstant fart tog sig förbi karavanerna av lastbilar. De åker oftast i karavan för överfallsrisken och därmed är det så gott som alltid minst två och oftast tre lastbilar som ska köras om i ett svep. Det finns inga avstånd mellan dem att tränga sig in i. Vid ett tillfälle mitt i natten tvärbromsade bussen och kastade sig in igen bakom lastbilen han just påbörjat en omkörning av och sekunden senare kom det ett stort bröl som for förbi på min sida. Det var mötet.
Det var då jag började fundera på om det skulle bli 98 små krucifix vid vägkanten om vi åkte av eller om det skulle bli en stor. Gladys trodde på en stor.
Inga stopp efter vägen förns vid 10-tiden dag två. Då stannade vi för ett snabbt måltidsuppehåll.

     (Tank er vad vackert det ar att sta och se den har vyn med alla dessa berg och oknar!)  
Efter tretton timmar med snitthastighet på ca 100 km/Tim var det fortfarande berg och öken på min vänstra sida och havet på den andra. Enorma och vackra berg och ökensand framför dem.

 
Det är fullt med små fyrkantiga "skjul" här och var. Nu kan man ju få för sig att folk bor där men så är det inte. De har mutat in sin mark där för att senare börja bygga. Om de inte gör det riskerar de att folk utan egen mark bygger och bosätter sig där.

Bostader efter vagarna:

     
Eftersom det var en trafikolycka tidigare kom vi försent till Lima för att åka med den buss som det var tänkt. Och till en början fanns endast en plats kvar i sista bussen för kvällen. Irina skulle ta den och jag och Gladys vänta till morgonen därpå. Sedan vet jag inte hur det gick till men plötsligt hittade Gladys en buss till som skulle gå lite senare och endast tre platser fanns kvar! Perfekt, Irina avbokade sin buss och vi åkte alla gemensamt.
Efter ungefär 12 timmars färd for vi förbi en buss som hade tryckt in hela övervåningen. Det var det bolag som Irina avbokat.

   (De haller pa och lastar ur vaskorna. Undras hur det gick med passagerarna. Det anvands ju inte heller nagra sakerhetsbalten :-(

Vid 15.00 var vi framme i Arequipa.
Och dessa kycklingar också!

   

Därifrån skulle vi ta tåg till Cusco med det gick tydligen inga, eller vad det nu var som felade.
Det bli ny nattbuss med avgång kl 22.00 Härligt! Börjar få snitts på bussåkandet. Kroppen är liksom ihopknölad efter att försökt sova på olika vis och nu blir det en till tur på 11,5 timmar.
I Arequipa ligger ett gammalt kloster och är som en egen stad i staden! 36 nunnor bor där idag. Efter att betalat entrén fanns guider som för 20 solos (ca 50 sek) visade runt. Gladys och Irina guidades på spanska och jag fick en egen guidning på engelska.
Förmögna familjer betalade ca 2 000 soles, som idag motsvara 150 000 USD för att placera sin dotter till klostret. Detta skedde ända fram till 1969, alltså tills helt nyligen. Föräldrarna garanterades genom detta en plats i himlen. De flickor som inte accepterade detta, förnedrade och skämde ut familjen och blev förskjutna. Då var de alltså 5-12 år, flickorna. Många flickor i klostret tog livet av sig, inte ens då kom de ut från klostret utan begravdes där.
Första flickan i familjen hade det stora privilegiumet att välja att i klostret utbildas till en god hustru och giftas bort med någon förmögen man i 40-årsåldern eller bli nunna. Den andra flickan tvingades till att bli nunna, och det var ju på livstid.(Om det var en pojke blev han ämnad för det militära). En eventuell tredje dotter fick vara hemma för att ta hand om sina föräldrar. Där var det inte tal om utbildning eller giftemål.

Den första väldigt vackra innegården vi kom in i hade, runt om, enkla rum med en säng och ett altare.

Där tillbringade de blivande nunnorna de första åren. Där fanns en sal med en gråtande Maria där de skulle tillbringa dagarna med att be och förtrycka alla sin känslor alternerat med att sitta i biktbåset och bikta sig när de tänkt på något annat än Jesus.

Efter 5-6 år fick de flytta till nästa gård och fick då ett rum till vilket var ett kök. 1-3 personer kunde det vara i varje bostad.

     (Hoppsan, bilden pa sniskan).

Det var nunnans familj som försörjde henne genom att lämna mat och nödvändigheter. Men familjerna fick inte komma in. Det fanns besöksrum med galler mellan besökaren och nunnan och en hylla de kunde snurra på för att lämna något.
De hade ett finurligt vattensystem och även för avloppsvattnet som leddes bort i kanaler. Bl.a hade de rinnande vatten vid tvätt av kläder. Det var ordnat så att vatten från bergen hela tiden rann i en liten fålla och i fållan fanns små rör som stack ut på sidorna. Genom att lägga en sten i fållan rann vattnet istället genom röret och ner i tvättkaret. När de var klara tog de bort stenen och drog de ur proppen ur karet och smutsiga vattnet rann bort via avloppssystemet. I en del tak fanns stora hål som släppte in ljus och de la ljusa skivor på borden under hålen som då reflekterade ljuset!
Batteriet i kameran la av vid halva visningen så då var det slutfotat.
Efter guidningen var vi utsvultna. Vi hittade Arequipas dyraste restaurang men den hade Wi-Fi och jag kunde ladda batteriet!
Sedan dags att ta sig till bussen till Cusco. Som inte alls gick 22.00 utan 19.30
De hade tydligen ropat i högtalarna efter oss. Jag hade velat hört när de ropade mitt namn! :-) Jag skulle lika gärna kunna haft hyroglyfer istället för namnet för det verkar vara helt obegripligt vart vi än kommer .
Bolaget som sålt biljetterna for runt till alla omkringliggande bussbolag och lyckades få med oss på en ny buss med ett annat bolag. Helt utan att ta extra betalt. Det hade de ju inte alls behövt om de inte velat. Här finns inget som är gratis. (Toapapper köps vid ingången till toan, 0,50 solo ca 1,25 sek). Då hade vi helt enkelt fått köpa nya biljetter, den tidigare bussen hade ju redan avgått.
Vid alla bussresor får man visa passet både vid köp av biljett och när man kliver på bussen. Den här gången fick vi lämna pekfingeravtryck på ett numrerat papper för den plats vi skulle sitta på. Har antagligen samma syfte som med förra bussens fotografering.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min lilla hobby ☺️ hydroponisk odling (bara vatten och näring, ingen jord)😁👨🏻‍🌾Salladen växer så det knakar och ännu inga bladlöss! Och det skulle jag förmodligen inte ens tänk för i morrn sitter det v...

Far min, som jobbar på mitt kontor, frågade när han skulle hem, vem som sitter i min bil? Tja, ingen hoppades jag. Jo för lysena lös och enligt grannen hade de tydligen gjort det länge. Så istället för att komma iväg på kvällens träning så fick jag...

I Irak sker begravningar inom ett dygn och släkt och vänner samlas för att sörja. Alaa's närmsta vänner här i kring, kom med familjer hem till oss för gemensam middag och umgänge på eftermiddag och till sena kvällen. Vanligtvis är det stoj och st...

Som en liten händelsedagbok eftersom det händer saker hela tiden medan livet rullar på...   Denna dag dog Alaa's pappa. En hemskt första inlägg och livet ställs på enda. Det hade börjat med sår på en tå för en tid sedan och med en diabetes som ...